Вершы: Kent. JáƒÂ¤rnspáƒÂ¶ken.

Dom bra¤nde ner gra¶nan och skolan sta?r da¤r ensam nu
Cykelsta¤llen sta?r tomma a¤n, trots att loven a¤r slut
Dom fa¤ller kastanjetra¤den i allen framfa¶r skolga?rden
Och jag ra¶r mig tyst ha¶r inte hemma ha¤r, jag a¤r va?lnaden

Jag vet inte varfa¶r, men kanske a¤r det da¤rfa¶r jag minns det sa? va¤l
Dina stora a¶gon, dina bruna ha¤nder, dina vassa kna¤n

Var det dig jag sa?g, som en skugga ur mina dra¶mmar
Var det dig jag sa?g, dig jag svor att aldrig gla¶mma

Dom gra¤ver i parken och frosten i marken ,blir ett fa¶rsvar
Och vid ha¶rnet av kyrkan da¤r ja¤rnva¤gen ga?r, har dom spa¤rrat av

Na?gon ligger i gra¤set, med frostiga kla¤der, sa? stilla och vit
Och bla?ljusen blinkar, ta¤nk vad man kan ga¶ra med en liten kniv

Och jag vet inte varfa¶r men jag a?terva¤nder alltid hit
Det var va¤l na?got vi gjorde, na?got vi sa ha¤r som fa¶ra¤ndrade mitt liv

Var det dig jag sa?g, som en skugga ur mina dra¶mmar
Var det dig jag sa?g Dig jag svor att aldrig gla¶mma
Var det dig jag sa?g som ett spa¶ke fra?n da¶da dra¶mmar
Var det dig jag sa?g
Har jag a¤ntligen lyckats gla¶mma?