Вершы: Lisa Ekdahl. Ur Askan I Elden.

:
Du ber mig inte sanka blicken
men i mitt oga bor det en vulkan
och den kan branna hal i brostet pa den som inte ar van
hall undan da, jag ber dig, for jag ar svart som sot
jag jagar efter lindring
jag soker efter bot
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har brant allting bakom
och jag kan aldrig mer ga dit

Kanske var det fel
inte var det latt
men jag var tvungen att ga
och jag fann inget annat satt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu star jag har i lagorna
sa kom inte hit

Du ber mig inte sanka blicken
men i mitt oga bor det en vulkan
sa hall dig undan for jag tampas med att tamja den fan
mot mig om du orkar jag doljer ingenting
men vill du inte se min sanning
vand da om och spring
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har brant allting bakom
och jag kan aldrig mer ga dit

Kanske var det fel
inte var det latt
men jag var tvungen att ga
och jag fann inget annat satt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu star jag har i lagorna
sa kom inte hit

Om du visste var jag varit
da skulle du forsta
attd det ar sant som jag sagt dig
jag var tvungen att ga
jag visste inte varfor
inte vart och inte hur
jag foljde blott min instinkt
da jag flydde som ett djur

Du ber mig inte sanka blicken men i mitt oga bor det en vulkan
sa hall dig undan for jag tampas med att tamja den fan
mot mig om du orkar
jag doljer ingenting
men vill du inte se min sanning
vand da om och spring
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har brant allting bakom
och jag kan aldrig mer ga dit

Kanske var det fel
inte var det latt
men jag var tvungen att ga
och jag fann inget annat satt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu star jag har i lagorna
sa kom inte hit